Anglo-Saxiska tiden: Man känner till väldigt lite om denna tids trädgårdar något som också visar att trädgårdar inte var något viktigt under denna tid.

Medeltiden: Trädgårdarna blev ännu en gång viktiga mycket tack vare klostren vilka hade både köksträdgårdar och örtaagårdar för att producera mat och medicin. Klosterträdgårdarna bestod av en öppen grön yta omgiven av murar och vanligtvis med en brunn eller en fontän i centrum. Ibland hade också riddarborgarna en liten trädgård innehållande gångar förbi blomsterbäddar. När borgarna, under medeltiden s slut, blev mindre viktiga till förmån för befästa "herrgårdar" blev trädgården en enkel grönyta omgiven av häckar eller staket. Spel som bowl och tennis spelades där.

Tudortiden: Efter reformationen började många landägare anlägga "parker" för att där hålla sina hjortar eller sin boskap. Detta gav också en liten mer formell trädgård närmare husen. Tudortiden inspirerades av den italienska stilen att anlägga trädgårdar där dessa skulle utgöra en förlängning av husets linjer och proportioner, vilket inte varit fallet under medeltiden. För första gången sedan romartiden fick solur och statyer en plats i trädgårdarna. Viktigast dock var den så kallade knot-garden, knutparterr som var ett sätt att flytta över de intrikata och dekorativa ornamnet som man hade i exempelvis vävnader, läderarbeten och stuckaturer till trädgården. Detta genom att anlägga invecklade mönster och knutar i buxbom, isop och timjan. I större trädgårdar fanns ofta två typer av knutparterrer: sådana som bestod av doftande växter "nosegay" och sådana som dominerades av vanliga örter.

Stuarttiden: Denna tids trädgårdar influerades av den franska formella trädgården. Huvuddragen var en bred avenue som utgick från huset flankerade av rektangulära parterrer av låga häckar, allt i ett mattmönster vilket gjorde sig bra när det betraktades från huvudbyggnaden. En holländsk stil fanns också med mer vatten, lökväxter och träd planterade i baljor.

Tidiga 1800-talet: Seklet betydde en övergång från den mer formella trädgården till en mer "naturlig." Denna trädgård var noggrant planerad med utsikter i parklandskapet innehållande tempel och statyer samt annan klassisk utsmyckning. Linjerna var inte längre raka utan krökte sig och slingrade sig genom trädgården. Blomsterterasser ersattes av gräsplättar, träd planterades inte på linje utan i klungor och runda sjöar ersatte de rektangulära dammarna. Trädgården blev mer öppen och en park anslöt till huset istället för att ha varit en från huset avskiljd plats. En av de första som inledde denna föränding var William Kent som bland annat anlade en trädgård åt Lord Burlington på Chiswick House. Efterhand utvecklades också denna stil av Kents svärson Lancelot "Capability" Brown. Denne fick sitt smeknamn eftersom han ofta sa till sina klienter när han skulle anlägga nya trädgårdar att de hade vissa "möjligheter." De så kallade "landskapsträdgårdarna" förenade husen och det omgivande jordbrukslandskapet och borta var häckar och staket samt formella blomsterbäddar och gångar. Parklandskapet "drogs" ända fram till husdörrarna. Humprey Repton fortsatte Browns idéer med "landskapsträdgårdar" men introducerade grusgångar och seprata blomsterträdgårdar. Klassiska utsmyckningar i trädgårdarna ersattes av en romantiserad stil med nybyggda grottor och ruiner.

Viktorianska tiden: Under senare 1800-talet svängde pendeln igen och det blev populärt med stora blomsterbäddar, där växterna odlats fram i växthus, exotiska färger och intrikat design. De var främst J.C Loudon och senare Joseph Paxton som hade idéer om detta. Under den viktorianska tiden utvecklades också den offentliga parken och grönområdet för att ge kultur och friluftsliv åt "massorna". Under slutet av den viktorianska tiden blev en kombination av formell och informell trädgård. Företrädare var främst William Robinson.

1900-talet: Getrude Jekyll blev utan tvekan den främsta brittiska trädgårdsdesignern under 1900-talets tidiga år. Hon populariserade "herbaceous border" alltså det som ibland kallas blomsterlisten och mer konkret är en större rabatt eller gräskant. Dessutom påtalade hon det viktiga med färgschema i trädgårdarna och anslöt till traditionerna med "cottage garden", alltså blommor överallt där det finns plats och klättrare på trellies och murar. Jekyll såg huset och trädgården som en integrerad enhet.

TILLBAKA TILL ETTAN

TILLBAKA TILL FÖREGÅENDE SIDA

• Betchworth House, Surrey.
• Chatsworth House, Bakewell, Derbyshire.
• People's Park, Halifax (park)

• Sissinghurst Castle, Kent
• Hidcote, Gloucestershire

• Marsh Court, Hampshire.
• Hestercombe, Somerset